Det är torsdagsmorgon och jag har fått vakna hemma i min egen säng efter två stockholmsdygn. Det är så alldeles, alldeles underbart. Jag känner igen mig, detta är min värld, här finns det en ro. Här är livet rimligt förutsägbart…

Jag märker hur jag gång på gång återkommer till kunskapen och tiden. Vilket det kan finnas många skäl till – det för mig viktigaste är att opponera mot det gigantiska tidsslöseri som en kunskapsförnekelse innebär.

Så är det då dags för oss alla att jula till det, både i omvärlden och i själen. Vilken fin tradition det är att just när året är som mörkast få en vecka eller två inriktade främst på glädje och givande.

I detta avsnitt reflekterar Bodil och Jonas över kunskapens utveckling och takt idag jämfört med förr.

Nu finns den tredje, i en serie filmer, med Robert Nybergs fantastiska teckningar och Bodils tankar till dessa.

Efter ett helt dussin veckobrev kan det vara läge att peka på hur det kan vara de två stora temana i mitt liv…

En allt större andel av oss lägger numera mer tid och engagemang på det immateriella än på…

Med början NU, 12/12, 2023, tänker jag försöka fånga några av alla de tankar apropå kunskap som dykt upp…