Veckobrev 12
TÄNK ATT …
Efter ett helt dussin veckobrev kan det vara läge att peka på hur det kan vara de två stora temana i mitt liv, TID respektive KUNSKAP, som genom sitt samspel löst ut dagens kunskapsförvirring.
Först personligt: för mig började allt detta som skarpa blixtnedslag i min tidiga tankevärld. Det ena kom när jag var 4 år, det andra när jag var 6. Vill du veta mer om just de tillfällena, så fråga om dem på Uppdrag kunskaps "Forum" under ”Allmän diskussion”. Gör du det, lovar jag att berätta om dem där! Men här vill jag gå direkt på samspelet dem emellan.
Individuellt
För att ett hugskott ska bli till en grundmurad insikt, kanske rentav en hållbar kunskap, behöver din inre kunskapsreaktor ta sig just tid. Annars kan den inte åstadkomma sådana sammanhangsföreställningar som finns kvar i dig som något som du kan relatera till och komma ihåg. Som alltså inte fladdrar iväg hur som helst i det allmänna bruset. Blir du nyfiken på hur jag schematiskt tänker kring kunskapsreaktorn, så kolla gärna s 44-52 i en bok från år 2000: ”Länk till Den obändiga söklusten”
T T T – Tankar Tar Tid. Samtidigt: ITIT – Information Tar Inte Tid. Vår samtid kännetecknas av ett kunskapens tempel och ett informationens snabbköp. Balansgången mellan dem är knepig, och det är lätt hänt att man hamnar i snabbköpet och inte kommer ur det. Förbrukar all sin ork där och sedan är för trött för tankar och kunskap. Resultatet blir magert och utan någon större nytta för morgondagen.
Gemensamt
Förr var det tidens underbara gång som hindrade allt från att hända på en gång, samtidigt för alla. Det var helt enkelt inte meningen att alla skulle nås av allt genast. Nya kunskaper och förhållningssätt skulle först bearbetas inuti universitet och skolor och inte nå vidare förrän både lärare och böcker kunde vidareförmedla det hela i en granskad form och med en långsiktig trovärdighet. Det fanns liksom en osynlig hand också inuti kunskapssektorn (jämför gärna med Adam Smiths osynliga hand i kapitalismen), en hand som skyddade från dagsländorna och hann med att omforma kunskapen så att den blev hanterbar för många. Det hinns inte längre med när tekniken öppnat upp för ett oändligt informationsflöde.
Men människor behöver fortfarande hjälp med sållningen, en annan hjälp än den som tidsförskjutningen medförde förr. Google/motsvarande hjälper till med detaljer, men det hjälper inte upp helheterna och sammanhangen och möjligheterna för kunskaper att ackumuleras.
Har du tänkt på att ro inte bara är frånvaron av oro? När kände du själv senast ro – vet du ens hur det känns? Kunskap och tillit till kunskap hör till det som kan ge ro och som kan bidra till både framförhållning och framtidstro.
