Veckobrev 3

Den här veckan mynnar ut i nyårsafton. Dags alltså att nu ta sig ur julkoman och börja tänka på det kommande 2024 som jag hoppas ska bli inte bara nytt utan också gott för kunskapens plats i livet. Går det att skönja några tecken på att detta är på väg av sig självt utifrån den nyss publicerade nyordslistan? Tveksamt. I varje fall hittar jag inget nyord med direkt inriktning på att bryta sig ur den rådande kunskapsförvirringen. Men där finns i alla fall två indirekta: ”longtermism” och ”prompta”.

Longtermism handlar om långsiktighet, dvs om att i tankar och handlingar försöka se lite längre än till stunden. Vill man det, går det ju inte att fortsätta med kunskapsföraktets och kunskapsrelativismens planlösa hoppande från tuva till tuva. Att bara riva ner existerande tankestrukturer utan ambition att bygga upp några nya är garanterat så shorttermiskt att det omöjliggör varje ansats till longtermism.

Prompta, det andra nyord jag vill ta upp, är det man gör när man instruerar ett AI-verktyg till att exempelvis skriva en 500 ord lång artikel för att informera en viss målgrupp om en viss företeelse. En promptning kräver av sin upphovsmänniska att hen vet vad hen vill. Detta kommer i sin tur att avspegla sig i det AI-genererade resultatets kvalitet och longtermism.

Sammantaget kan man verkligen inte säga att nyordslistan utgör något stöd för att ett kunskapsuppvaknande är på gång. Tvärtom – hade det varit fallet, hade det ju myllrat av kunskapsnyord i listan. Vilket ger mig ytterligare inspiration att medverka till att så blir fallet när vi om ett år kan kolla nyordslistan för år 2024.