Professor Bodil Jönsson: "Så fint att kunskap finns"

Intervju med Bodil från tidningen Akavia Aspekt, den 22 augusti 2024

Hon har i 25 års tid i böcker och föreläsningar framhävt vikten av att låta tankar ta tid. Nu har Bodil Jönsson skrivit en brandfackla för kunskap, i kampen mot faktaresistens.
– Det fräcka ljugandet breder ut sig och hotar i grunden vår demokrati, säger hon.

En sen kväll på 1980-talet stod Bodil Jönsson och strök tvätt. På radion började ett ­program om Santa Fe Institute i USA. Det väckte hennes intresse. Bodil Jönsson hade precis skaffat ett modem och fick en kittlande idé: tänk om hon skulle kunna gå ut på nätet och hitta något om forskningsinstitutet? Hon testade – och det gick!

Bodil Jönsson, fysiker och professor emeritas i rehabiliteringsteknik. Foto: Peter Westrup

– Jag kände mig historisk när jag gick och lade mig. Jag behövde inte vänta till nästa dag, behövde inte gå några omvägar, utan kunde gå direkt till källan för att hitta fakta. Informationsteknologins genombrott trodde jag och mina vänner skulle bli så himla bra – för alla, men effekten har blivit lite av det motsatta. Det har medverkat till att kunskap har förlorat sin ställning, säger Bodil Jönsson, tidstänkare, fysiker, författare och professor emerita i rehabiliteringsteknik.

Hennes senaste bok "Så fint att kunskap finns" kom ut i november 2023. I den resonerar hon om faktabaserad kunskap – något som fanns innan kunskapsrelativismen kom.

”Är du lika häpen som jag över dagens ohämmade vrålljugande och dito kunskapsförakt? Hur ska vi bemöta dem som med kapporna vända efter vinden hävdar just sin ’sanning för dagen’? Det är hög tid för breda samtal om detta”, kommenterar hon själv sin bok.

Bodil Jönsson menar att kunskap måste få ta tid

Bodil Jönssons hus från 1876 ligger i en bokskog utanför Lund. Husets röda tegeltak har 148 år på nacken och är just nu under renovering. För henne är takarbetet en symbol för tilliten till kunskap.

– Hur vågar jag ge mig på det fantastiska taket? Jo, jag har sett vad hantverkarna har gjort tidigare och litar på att de vet vad de gör. Nu har jag dessutom lärt mig av dem och kan jag massor om mitt tak. Det gör skillnad för mig att jag förstår mig på mitt tak; kunskapsglädjen är väldigt rolig, säger hon.

Exemplen på dagens faktaresistens är många, som när USA:s förre president Donald Trump vid sin installation krävde att media skulle skriva att publiken vid hans presidentinstallation översteg den vid den tidigare presidenten Barack Obamas – detta trots att bildbevisen sa att den sistnämnda var tre gånger större.

– Det var illa nog, men många av oss häpnade över fräckheten hos hans rådgivare Kellyanne Conway när hon hävdade att det bara rörde sig om alternativa fakta. För sju år sedan sågs detta som oerhört. Numera hör det till vardagen att informationsflödet är en enda blandning av sant och falskt, av ärligt och vinklat. Undra på att så många blir så trötta och osäkra på om fakta alls finns.

Hur blev det då så här? I boken skriver Bodil Jönsson:

”När datorn, internet och mobilen mot slutet av 1990-talet hade gjort entré i de flestas liv, var det inte en följd av några nya kulturströmningar, läroplaner, skollagar eller demokratiska beslut. Trots att de ’bara’ utgjorde teknikgenombrott, vände de upp och ner på det mesta. Plötsligt blev det fritt fram för allas frågande och påståenden om allt. Lärare fick komplettera sin tidigare renodlat utlärande roll med att lägga alltmer tid på att återkoppla med svar på elevers och studenters frågor.”

Vurmar för faktabaserad kunskap och forskning

Bodil Jönsson är inte teknikfientlig. Hon är tvärtom en van användare av AI-verktyg och entusiasmeras av all den kunskap som enkelt letas upp av tekniken, men att vi i dag har tillgång till mer information än någon av våra förfäder har haft hjälper alltså föga, konstaterar hon.

– Kunskap är nog den allra viktigaste komponenten i vårt immateriella kulturarv. Vad och vem vore vi utan kunskaperna från våra förfäder? Som individ har man bevisligen tänkt betydligt kortare tid på en viss fråga än vad hela mänskligheten gjort.

– De egna individuella hugskotten är möjligen trovärdiga för en själv och ens trosfränder, men de beprövade erfarenheterna och forskningsresultaten är provade av många under många mantimmar.

Bodil Jönsson nöjer sig dock inte bara med en bok i kampen för kunskapen. Hon driver också sajten Uppdragkunskap.se tillsammans med projektledaren Jonas Fagerson och skriver veckobrev på temat kunskap, skapar poddavsnitt och även animerade filmer.

– Den sak som jag är ute efter är mycket större än en bok. Vi vill väcka till liv ett ökat medvetande om själva poängen med kunskap – för nuets skull och för framtidens, för individens skull och för samhällets. Utan kunskap, ingen demokrati.

Åsikter istället för kunskap skapar mer konflikt, även på jobbet

Kunskapsrelativismen medför också att människor får allt svårare att möta varandra, att förstå varandra och därmed samarbeta – även på arbetsplatser, resonerar Bodil Jönsson.

– Om vi människor ska kunna leva tillsammans måste vi kunna lita på varandra. Ett hjälpmedel är att man har något sånär överlappande kunskaper, då har man i alla fall en gemensam fixpunkt att hålla sig vid.

När en och samma partiledardebatt kan leverera tre helt olika svar på samma fråga, leder det till att människor blir osäkra och trötta och tvivlar på att de vet något själva.

– Man ger upp, man vet inte vem man ska tro på. Då finns en marknad för influerare och populister som använder de sätt som knyter människor till sig. Jag har respekt för att det blir communities där man hittar så många som tror på samma saker, att man också börjar tro att det är så, men då blir det svårt att lita på varandra, på till exempel en arbetsplats.

Arbetsplatsen har också en roll i att främja en lärande kultur, där medarbetare uppmuntras att utveckla nya färdigheter och dela kunskap med varandra, menar hon.

– Det krävs ett klimat där man kan prata om vad vi kan göra tillsammans, man kan börja se nya saker, se dem tillsammans och se resultat.

Det finns dock många möjligheter att motverka utvecklingen. Kraften i trollfabriker skulle kunna motverkas av änglafabriker, föreslår Bodil Jönsson, och ett flertal samhälleliga aktörer skulle kunna bära facklan för kunskapen.

– Facket skulle kunna stå upp som en person och uttala sitt stöd för att kunskap finns och att vi ska ta hand om den. Kunskap hör till mänsklig utveckling och, fackligt sett, det mänskligt gemensamma. En jurist kan ju inte förneka att lagen finns.

Uppmanar till eftertanke istället för omedelbar reaktion

Bodil har skrivit om tid sedan första succéboken "Tio tankar om tid" utkom 1999 (numera utgiven i 650 000 exemplar), och återkommer ständigt till att tankar tar tid – tid som numera i allt högre grad upplevs inte finnas. Kanske har den upplevelsen ett finger med i faktaresistensen?

– Föreställningen om att ’snabbast vinner’ förefaller numera ha spridit sig från distanssporterna till att inkludera också tänkandets och demokratins områden.

– I dag förväntas ledare uttala sig i samma ögonblick som de nås av en nyhet. Ingen hinner tänka efter eller ’sova på saken’, trots att det både forsknings- och erfarenhetsmässigt är väl känt vilken positiv effekt sömn har på tankebearbetningen. Att prioritera det omedelbara innebär att aktivt lyfta fram det minst betänkta.

Att ge tankar tid och ha respekt för att de tar tid, skulle förändra mycket, anser hon:

– Tänk en arbetsplats där man lyssnar in sig på de samtal där vi försöker hitta grunden vi står på. Det är ju inte de deltagandes åsikter som är grunden, det är de gemensamma kunskaperna, och de kan till och med öka om man medvetandegör dem.

Stressen i arbetslivet, korta deadlines och gig-ekonomin underlättar dock inte precis för djupa, inlyssnande samtal. I den uppföljande boken om tid Gott om tid (2019) resonerar Bodil Jönsson att vi är lika förvirrade som någonsin, med den skillnaden att vi nu har gett upp. Stress har blivit något helt naturligt; alla har alltid ont om tid, men Bodil Jönsson vill inte acceptera det. Hon anser att vi för en fruktlös och meningslös kamp mot tiden, som bara leder till stress och skapar ohälsa. För tid är i själva verket allt vi har, här på jorden.

– Tiden bryr sig inte om människor. Den sköter sitt, men om du lever hela ditt liv i tron att du har ont om tid, påverkar det allt du upplever. Det går i själva verket inte att ha ont om tid. Tiden har den märkliga egenskapen att den fyller på sig själv. Det kommer nya timmar hela tiden; det är ett rent nollsummespel. Den fyller på sig med samma hastighet som den går. Du kan lika gärna se den som något som kommer i stället för något som försvinner. När du jagar tiden är det enda som händer att du tänjer dig själv, och därför far människor illa.

– Tänk efter: När du har varit som lyckligast i livet, hur har det varit då med tiden? Jo, det är när man inte tänker på tiden alls, när man är som tidlös.