Veckobrev 9

Det sägs att hälsan tiger still. Men det kan också ohälsan göra, åtminstone den ohälsa och den trötthet som kommer ur kunskapsförvirringen. Hur ska man kunna protestera mot det som bara glider undan, det som man inte kan hitta någon att ställa till svars för eftersom det hela genast avlöses av något annat eller något tredje? Detta har redan hunnit bli till ett Moment 22: vi hinner inte protestera eller ens medvetandegöra den ohälsosamma okunskaps-olusten för oss själva, och därför kan vi inte heller lära oss något från den ena upplevelsen till den andra.

Jämför gärna hur det är för de storskaliga cyberangreppen! Somliga polisanmäls, andra inte. Många väljer att betala sig ur krisen i hopp om att därmed komma lindrigare och snabbare undan. Vilket får två självklara effekter: bedragarna har nu fått ännu mer resurser till nästa attack och dessutom har inte beivrarna (polisen och andra myndigheter) kunnat lära sig något av det oanmälda och undangömda. På samma sätt går det för de ekonomiska individbedrägerierna på nätet – de kan fortgå i det närmaste opåverkade eftersom det är så få som anmäls och rättvisesystemet därför inte kan lära upp sig.

I analogi med detta: första steget för oss som vill rensa upp i okunskaps-olusten kan vara att skapa en exempelbank med berättelser från sådana tillfällen då man blev rent matt av det kunskapsförvirrade. Kommer du att vilja bidra till en sådan på https://uppdragkunskap.se med dina exempel? Om det blir tillräckligt många som gör det (några hundra), är jag alldeles övertygad om att det kommer att gå att hitta mönster med hjälp av endera NI (Naturlig Intelligens) eller AI (Artificiell Intelligens). Och att vi med hjälp av de mönstren kan hitta effektiva motmedel.