Veckobrev 18

TÄNK ATT …

Om kunskap och överenskommelser

I de här breven återkommer jag gång på gång till samspelet mellan den inviduella kunskapsbildningen och den kollektiva. Lärandet ör individuellt, men eftersom vi är sociala varelser och både vill kunna härma varandra och betinga varandra, blir det den ena människan lär sig ofta det samma som det den andra kanske redan ”vet”. Ett litet exempel:

Vad ser du här?   /

Och här?             \

Och här?            —

Summan av dessa tre strecken ”ser” du emellertid inte som ett streck åt höger och ett åt vänster och ett horisontell. Du ser dem som ett enda tecken, ett  A, för det är vad vi kommit överens om att denna figur ska betyda i det svenska alfabetet (det moderna latinska med tilläggen Å, Ä och Ö).

Än så länge har kunskapsrelativismen inte ställt till med något på den här nivån: tecknet A är accepterat som det enda tecken som betyder just ”stora A”. Skönt! Men nästa steg efter tecken är ord och därefter meningar/sammanhang, och där pågår det numera både ordkapningar och förvanskningar av sammanhang i stor skala. Det var illa nog när Trump krävde att media skulle skriva att publiken vid hans presidentinstallation översteg den vid Obamas, detta trots att bildbevisen sa att den sistnämnda var tre gånger större. Många av oss häpnade över fräckheten hos Trumps rådgivare Kellyanne Conway när hon år 2017 hävdade att det bara rörde sig om alternativa fakta. Ja, för sju år sedan sågs detta som oerhört. Numera hör det till vardagen att informationsflödet är en enda blandning av sant och falskt, av ärligt och vinklat. Undra på att så många blir så trötta och osäkra på om fakta alls finns.

Men det gör de! Så sant som att ett A är ett A, är ett faktum inget annat än just ett faktum.

Allt gott