Veckobrev 47 - Om läsandet: böckerna och jag 1(2)

Hej,

Återigen är det högaktuellt att fundera över barns och ungas läsande. Det sägs att det är det minskade läsandet som gör att inte ens universitetsstuderande längre klarar att hålla ihop och hantera många sidors text.

När man börjar klaga på andra är det dags att fråga sig själv hur man haft och har det med böcker och läsande. Hur har du haft det? Och vad svarar jag själv på frågan?

Mitt svar blir: Jo tack, jag har haft det så välsignat bra med böcker och läsande. Inte främst för att jag läst så mycket och varit så ”duktig” utan för att jag aldrig kunnat skilja ut böcker och bokläsande från annat i livet.  

Jag är alltså oerhört tacksam över att böcker alls finns. Ja, när jag gärna ”vill tacka livet som gett mig så mycket” så finns böckerna med där integrerade med allt annat. Hur skulle jag utan alla dessa böcker som bär över tid och rum kunnat komma i närheten av all den kunskap jag sökt? Vem skulle jag blivit utan böcker? Och hur skulle jag kunnat få utlopp för mitt människointresse och -engagemang om jag varit begränsad till de människor jag faktiskt hunnit träffa på riktigt i levande livet?

Det är ju genom böckerna som jag fått genvägar till alla de avskalade personligheter som framträder i de geniala författarnas böcker. Så många hade min inre semieremit garanterat inte klarat av att möta i levande livet. Så fint att hon sluppit all den friktion ett sådant överflöd av människomöten kunde åsamkat henne. I stället har hon ju lika stillsamt som tjuren Ferdinand liksom kunnat sitta där och lukta på blommorna ...

Nästan magiskt är det att utan att störa dem eller störas av dem kunna få insikter i hur andra människor haft det och har det, hur och varför de lever sina liv så som de gjort och gör och vad den ena händelsen får för effekter på den andra.  Tänk att det alls går att på så sätt möta alla dessa exempel på hur allt från läggning, tidsålder, kön, samhällsklass, kultur och slump spelar in. Och samtidigt genom det ombilda det jag upplever som mina egnasammanhangsföreställningar och min egen personlighet. Vilken ME-WE-växelverkan det utgör – jämför gärna bilden i veckobrev 29.

Lite konstigt men samtidigt lite fint känns det att alla dessa ME-WE också påverkat mina livsval. Inte så att jag kan peka ut valen ett och ett så som Sigrid Kahle gjorde i sin bok ”Jag valde mitt liv”. Min upplevelse är snarare holografisk – det är som om allt finns i allt. Och just därför räcker min fantasi inte till för att föreställa mig ett liv utan böcker.

Så var det förresten redan när jag var barn – böcker var något som bara hörde till. Jag minns inte när jag lärde mig läsa eller hur mycket jag läste i olika åldrar. Snarare är det som om jag alltid läst och läst, och som om det hela tiden har funnits böcker i min närhet. Inte som något skilt från livet utan som något som i allra högsta grad finns med i livet.

Allt gott

Ny bok!