Veckobrev 35 – Bildningen och individen
Hej,
Detta mitt tredje veckobrev på raken om bildning är skrivet med utgångspunkt från ett tal som den store finske filosofen Georg Henrik von Wright höll vid de svenska studenternas vårfest i Helsingfors den 17 maj 1946.
I talet markerade han hur humanismens första kännetecken är 1) aktningen för människan. Det är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor, för det kan hända att människan går för långt i sin individualism och på så sätt motverka humanismen. Därför behöver också 2) vördnad för bildning som den högsta formen av det egenartat mänskliga. Han skriver: ”Humanismens fullkomlighetsideal är den bildade människan som erkänner sanningens egenvärde ovan varje auktoritet.” Slutligen menar han att 3) humanismen står upp för bildning som en totalitet, en helhet. Visst är det bra med detaljkunskaper, yrkeskunskaper, vardagskunskaper. Men kunskaper och färdigheter blir till bildning först då människan genom dem påverkas i hela sitt tänkesätt och handlande så att hen kan utöva en sådan vidsynthet, objektivitet och rättrådighet som går att förena med sanningskravet.
Talet hölls mindre än ett år efter andra världskrigets slut. Tveklöst hade det visat att humanismen ingalunda var oövervinnlig. Både aktningen för människan och aktningen för bildningen hade plötsligt varit som bortsuddade och stater hade hämningslöst kunnat sätta sina egna intressen framför människornas. Hur hade detta alls vara möjligt i en tid och i ett Europa som hade trott sig vara så långt i upplysningens och liberalismens anda?
Tveklöst behöver humanismen en egenprövning, menar von Wright, och omutlighet i det kompromisslösa sanningskravet och sanningssökandet. Det behövs en kämpande humanism, och det kan faktiskt ligga ett överindividuellt ändamål i sanningssökandet. Det ändamålet kan t o m vara viktigare än individens karaktärsdaning.
Läs gärna hans tal i dess helhet och fundera över dess uppenbara anknytningar till vår tid! Då som nu försvinner kompromisslösa sanningskrav bara alltför lätt in i i fraseologier baserade på en oskön förening av välklingande tomma ord och absurda vrållögner. Jämför mitt ofta använda citat: ”Människorna gick in i betydelsernas värld där betydelserna härskade allena …”
Allt gott
