Det är torsdagsmorgon och jag har fått vakna hemma i min egen säng efter två stockholmsdygn. Det är så alldeles, alldeles underbart. Jag känner igen mig, detta är min värld, här finns det en ro. Här är livet rimligt förutsägbart…

”Aldrig hade jag kunnat tänka mig att jag skulle få vara med om detta!” Så lyder en av de många tankar-om-tankar som kunskapsföraktet i alla dess former ingett och inger mig.

Minns du Magnus och Brasses ”Flygkaptenerna”? En lång sketch där det visar sig att ingen av de båda kaptenerna

I de här breven återkommer jag gång på gång till samspelet mellan den inviduella kunskapsbildningen och den kollektiva.