Bokrelease!!!

Varför skriva en bok om kunskap?

Bodil Jönsson Stockholm 23/11 2024 reporter och fotograf David Sjölander och Jonas Fagerson

Bodil Jönssons releasetal på KunskapsBaren 19 NOVEMBER 2023

Den här stunden är till för att ni ska få en chans att lära känna både boken ”Så fint att kunskap finns” och mig i våra olika sammanhang presenterade var för sig. Därtill hur vi relaterar till varandra.

1. Själv är jag inte bara folkbildare, författare och fysiker utan också
en äkta nörd, en sådan som kan få något nästan religiöst i blicken inför Internationella Standardiseringsorganisationens översikt där de i ISO 704 skriver:

”För att kunna skapa en terminologi behöver man förstå den underliggande begreppbildningen och dess speciella ämnesbundna språk. Ett begrepp ska ses inte bara som en tankeenhet utan också som en kunskapsenhet.”

Själv vill jag understryka detta genom att travestera hur Shakespeare låter Hamlet säga:

Upp stiger orden Tanken still står Ord utan tankar Aldrig himlen när

Starkt! Fast minst lika tankeväckande blir det om man kastar om ordningen:

Upp stiger tanken Orden stilla står Tankar utan ord Aldrig himlen når

Det krävs ett språk av utmejslade ord, gärna så väldefinierade som möjligt, för att vi alls ska kunna förstå varandra och bli något så när överens om hur vi tolkar tillvaron. Bara så blir världen möjlig att greppa, bara så kan vi skilja ”rätt” från ”fel”, bara så kan vi hindra den ena s k alternativa sanningen från att framstå som lika ”sann” som den andra.

2. Var för sig bygger vi livet igenom upp en NI, en Naturlig Intelligens, och tillägnar oss med hjälp av den en individuell kunskapsbukett. Det är ett fantastiskt gott betyg åt mänskligheten att den lyckats hitta metoder för att ur ett myller av kunskapsansatser lyckas skapa vetenskapliga sanningar. Dessa är mer hållbara och pålitliga än någonsin de individuella kunskaperna. Lite liknar det hela hur USA bland annat genom sin författning lyckades förena alla sina stater under valspråket E Pluribus Unum, ”Av många en”. Själv tycker jag förstås att det är ett ännu större under att den vetenskapliga metodiken förmår göra det motsvarande för kunskaper.

3. Ett citat med okänd källa

I boken väljer jag att ha med ett citat vars källa jag ännu inte kunnat spåra (hjälp gärna till!). Det är knivskarpt i sitt sätt att uttrycka vad som händer då man inte låtsas om att kunskaper om världen måste relatera till den faktiska verkligheten:

”Människorna gick in i betydelsernas värld, där betydelserna härskade allena. Det var en ensam och onödig värld; en värld för människor.
Dom gick ut ur paradiset och in i betydelserna, beslutsamma som alltid. Där slapp dom ta så mycket hänsyn. Där fick dom hitta på allting själva.”

Jag är äkta bedrövad att det i så stor utsträckning gått åt just det hållet. Trots att vi trodde oss vara på väg mot ett kunskapssamhälle har vi alltmer börjat tänka bort att verkligheten faktiskt finns. Vilket är så dumt så klockorna stannar.

4. Att vara noga med vad som FINNS

Descartes var så egocentrerad att han måste ha ”bevis” för sin existens. Till sist uttryckte han sig i termer av att

”Jag tänker, alltså finns jag!”
Själv känner jag mer för det omvända: ”Jag finns, alltså tänker jag!”

Vi människor är ju helt enkelt så gjorda att vi kan tänka och vill tänka. Vi kan helt enkelt inte låta bli att tänka.

5. Vad är det som har hänt?

Idag ska vi fira en bokrelease. Men åtminstone för mig är själva saken, dvs respekten och glädjen inför kunskapen, större än boken. Jag vill gärna påverka er som är här att känna att kunskap är något som man ska vara rädd om, ta hand om, vidareutveckla och använda. Alltså inte relativisera eller förakta eller likställa med de senaste hugskotten.

I min barndom, ungdom och tidiga medelålder var det omöjligt att ens komma på tanken att så skulle kunna ske. Inte ens nu när föreställningen har blivit så utbredd att den enas tanke minsann kan vara lika bra som den andras, kan vi riktigt begripa hur det började. Jag kan inte låta bli att associera till Michael Wiehe:

Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck Vi förstod inte riktigt orsaken till
att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp

I min närzon kom exemplen slag i slag. Det första kom genom mannen som läste Tage Danielsons ”Utan tvivel är man inte klok” på samma sätt som fan läser bibeln. Han menade att eftersom tvivlen kan leda till att kunskap utvecklas, så var dagens vetenskapliga sanningar fullständigt ointressant och likställda med vilket hugskott som helst. Puh!

Det nästa utgjordes av den unga kvinna som i sin egenskap av nyantagen doktorand på ett veten- skapligt seminarium sa att ”Nej, det där är fel.” Och som enda motivering hade ”Så tycker inte jag!” Hur det kommer sig att hon sa så? Jo, ”bara” att hon var så van vid de sociala mediernas tyck-rättig- heter att hon inte hade förstått det nya sammanhanget: att det nu av henne krävdes att hon skulle kunna resonera i vetenskapliga termer kring sin uppfattning.

För oss alla är givetvis Trump och hans vrålljugande som utgör megaexemplet. Men låt oss inte förenkla detta till att sådant bara sker i USA. Vi har det nu runt omkring oss överallt: i politiken, i sociala medier, i vänkretsen. Vad som nu behövs är att man bättre förstår hur kunskap är till för att föra oss samman, inte skilja oss åt, och hur det därför krävs ständiga och medvetna satsningar på att öka, inte minska, överlappet i kunskaper.

6. Kunskapsrelativismen har konsekvenser:

Existentiellt – utan kunskap ingen trygghet, utan kunskap ingen glädje i att uppleva saker ”lika”, utan kunskap ingen respekt för kulturarvet och inte heller någon tro på framtiden. I vår allra innersta existens ligger just NI, den naturliga intelligensen, och i boken skriver jag en hel del om både NI och AI och om växelverkan dem emellan.

Relationellt – ja, vad händer överhuvudtaget med relationer när det gjorts till en norm att allt är lika ”sant”, lika ”berättigat”, ... Och när det alltid finns en subgrupp som man kan bli bekräftad i utifrån vilken irrlära som helst, och där man kan hetsa den ena communityn mot den andra.

Samhälleligt – utan respekt för kunskap kan vi inte ha någon demokrati. Inte ta fram några besluts- underlag. Inte möjliggöra öppen granskning.

7. Vi har tveklöst gjort och gör en rad fel:

  • Vi har inte levandegjort att kunskapen är så tätt förknippad med människan och med själva livet att ett liv utan kunskaper faktiskt är otänkbart

  • Blandat ihop information och kunskap

  • Känt mer häpnad än skräck inför det som skett och låtit utvecklingen hållas.

  • Inte tänkt på att detta slår allra hårdast mot barn och unga.

8. Så vad kan vi göra nu, då?!

Starta en folkrörelse för kunskapens skull! Jag kommer i boken med 12 förslag av upp-till-kamp-typ i boken, men dessa staccatopresenterar jag inte här lösryckta från sina sammanhang. Ni får läsa om dem och förhoppningsvis få lust att vara med och dra igång den här motaktionen gentemot Stora Förvillelsen. Metodiskt kan vi ha ”Kejsarens nya kläder”-liknelsen som ansats för att kunna se hur patetiskt nakna de är, dessa sanningsvrängare, bakom sin arrogans och självhävdelse. Det gäller för oss andra att låta bli att vika ner oss. I stället måste vi ta fighten med dem.

9. Det mesta kan du läsa om i boken

Men nu ska jag gå över till sådant som inte står där. Där står inte att manuset till boken under sin skrivprocess liksom tog över i mitt inre. Detta var en bok som ville låta sig skrivas. Som inte tyckte att jag kunde bryta bara för att det blev försommar eller sommar – den bara krävde att nu ska du skriva. Och så gjorde jag det.

Mycket av det som flöt upp till ytan var sådant som jag tidigare inte fört samman. Ett exempel är hur illa dagens kunskapsförvirring rimmar med de förhoppningar som fanns i den tidiga IT-eran på ett framtida kunskapssamhälle.

Allt jag har att säga om kunskap finns inuti mig som ett enda nätverk. Därför borde jag ha begripit bättre än att bara börja skriva om det mångdimensionella som om det kunde göras endimensionellt. Under redaktörsfasen kom det sedan en tämligen oskyldig fråga från min redaktör Anna Blixt (tack för den frågan, Anna) som ledde till att jag fick upp ögonen för att så som jag hade skrivit det här manuset, så kan man faktiskt inte skriva. Resonemang kan inte bara få sväva ut och förenas med varandra hit och dit och hur som helst – det måste finnas en riktning i texten, och jag måste förstås ge läsaren en slitsad bana genom min tankevärld. Detta sena uppvaknande var inte lätt men det var nödvändigt. ”Stora omstuvningen” gick att genomföra. Den var jättejobbig men jag blev rimligt nöjd.

Riktigt bra blev den först genom Karin Brodén och formgivningen. Oj, vad vi har mailat om stort och smått, Karin,och oj, så många gånger jag tänkt på Marshall McLuhan och hans klassiker om hur form och innehåll, mediet och budskapet, skapar en inbördes symbios som avgör vad som faktiskt når fram till mottagaren. Ett litet exempel bland många: det var faktiskt ni två, Anna och Karin, tillsammans som förverkligade idén med en Leonardo da Vinci-teckning över den mänskliga skallen som bakgrundsbild på bokens framsida. Jag är så glad över den, inte bara för Leonardos genialitet i sig utan också för den vink till kunskapen som det viktigaste immateriella kulturarvet som finns redan på omslaget. Teckningen i fråga finns förresten på det kungliga biblioteket i Windsor Castle.

I snart 20 år har Robert Nyberg och jag samarbetat i boksammanhang. Så också denna gång då Robert bildsatt mina 12 uppmaningar till åtgärder, en bild för var och en. Ni kan se en del av dem på väggarna här och en av dem kommer att lottas ut bland er. Ibland är det nästan magiskt hur en bild inte bara kan säga mycket mer än 1000 ord – den kan också på ett annat sätt än bokstäverna locka fram känslorna hos oss!

Och tack, Susanne Hamilton, för att du från första stund hållit din hand i ryggen på mig, också du stått pall för fartvinden och fått mig att känna att det kan hända att det är många som vill att den här boken skulle skrivas. Helt säkert är att vi hela tiden varit två som velat det: du och jag!

10. Säkerhet kontra tvivel

Jag vet att jag framstår som en lugn och grundad person, särskilt när jag står så här framför publik och är den som har mikrofonen. Men under mitt skenbara lugn dras jag alltid med min inre tvivla- re, den som gormar: ”tänk om det är precis tvärtom!” eller ”vad är det egentligen du är riktigt säker på?!” eller ”har du verkligen tillräckligt på fötterna för att säga så?”

Tvivlaren har haft högsäsong under tillkomsten av den här boken och den har varit aktiv, aktiv, ak- tiv. För att inte drunkna i alla tvivlen, har jag använt mig av min Tageskål med ”Utan tvivel är man inte klok”. Den har under hela manusprocessen stått precis intill min datorskärm och i den har jag

(för att slippa bli störd) stoppat ner alla lappar med rubriker på tvivel som hoppat upp. Varje kväll har jag tömt skålen och försökt göra rent hus med så många som möjligt. De mest envisa har jag rensat en gång i veckan och de allra sista först under redaktörsfasen av boken.

Den har med andra ord varit väldigt viktig för mig, den här skålen, och därför har den fått följa med hit idag. Det är ju tack vare alla de tvivel som mitt tänkande dras med som det aldrig tillåts stelna utan tvärtom gymnasticeras och rådbråkas varje dag.

Bodil Jönsson
Stockholm, den 20 november 2023

 

Ett viktigt och spännande samtal om kunskap med författaren Bodil Jönsson.

Filmad på Gamla Stans Bokhandel den 18 november 2023.

Föregående
Föregående

Veckobrev 1

Nästa
Nästa

Medverkan i Näravårdpodden