Veckobrev 48 - Om läsandet: böckerna och jag 2(2)

Hej,

I förra veckan skrev jag lite om mitt eget förhållande till läsande. Att böcker för mig är så fundamentala inslag i själva livet att jag inte kan föreställa mig ett liv utan dem. Och att mitt läsande så flyter samman med mitt övriga levda liv att böckerna och händelserna där känns lika närvarande som de faktiska skeendena.

I dag ska jag berätta lite om hur andra återkopplat och återkopplar till mig om vad mina böcker betyder för dem. Det här veckobrevet är inte lika lättskrivet som det förra, främst för att det känns förmätet att berätta om min egen betydelse. Men om jag sätter mig över den känslan, så är det så här:

Egentligen är jag ingen författare men väl en talare och därtill en besjälad lärare. Att titta människorna i ögonen och berätta, att få se hur det glimmar till, att få uppleva hur detta att ”förstå” inte bara är individuellt utan kan utgöra en gemensam upplevelse – det är stort. Själv är jag född med en förmåga att kunna se mönster i tillvaron lite före det andra uppfattar dem. Att kunna berätta om dessa mönster med väl valda exempel så att andra inspireras till att själv komma på egna exempel – det är stort. Det är ju då något händer.

Skillnaden mellan att skriva och tala är inte särskilt stor för mig – jag kan skriva som om de kommande läsarna är här. Det är som om jag talar med dem fast jag ”bara” skriver. Det gör språket direkt, också i böckerna, och läsaren inspireras till att få fatt på de egna exemplen som om också dessa stod i boken. Ja, det är som om det finns ett radavstånd där som pockar på att de egna erfarenheterna och möjligheterna bara ska välla fram och skrivas in där. Bildligt talat, alltså. Reellt har böckerna normalt radavstånd.

Första gången mina läsare och jag var med om detta i större skala handlade det om boken ”Tio tankar om tid”. Den lästes av 650 000 svenskar och finns översatt till mer än 20 språk. Ofantligt många vittnade då (en del gör det fortfarande) om hur den boken kom att påverka hela deras liv. Vilket är så stort att jag förstås ryggar inför det. Samtidigt som jag blir väldigt, väldigt glad. Bådeför egen del – tänk att jag kan nå fram till andra, också de många som jag inte känner, och bli till glädje och nytta för dem. Och för själva fenomenet: det är ju så oerhört stort att en tanke kan kommuniceras från den ena till den andra, ibland i en skala som påverkar hela kulturen. På bodiljonsson.se/bocker.html hittar du en förteckning över alla mina förlagsutgivna böcker. Och manus till de böcker som inte längre finns i bokhandeln är i sin helhet tillgängliga på bodiljonsson.se/bocker_internet.html

Just nu är jag med om hur 90 minuter i radio i form av mitt ”Vinter i P1” den 1 januari 2025 tillsammans med boken ”Fact Up!” är på väg att lyckas nå fram. Många skriver om hur de lyssnar på programmet om och om igen. Så bra då, tänker jag, att också boken finns. För böcker kan man ju göra till sina egna genom markeringar och hundöron och återvändande – där kan man sätta sina egna spår och återuppleva sina egna känslor och tankar. Till gagn för den ständigt pågående självbildningen.

Allt gott

Ny bok!