Veckobrev 36 - När varumärkena blev viktigare än varorna

Hej,

För dryga 25 år sedan var det Världsutställning i Lissabon, och jag var inbjuden dit för att hålla ett seminarium. Det var inte så lite nervöst, men jag hade i alla fall haft vett att planera in ett fridygn för mig själv dagen efter. Då skulle jag få gå runt lös och ledig och bara beundra alla utställda nyheter, tänkte jag.

Som alltid var jag nyfiken. Vad skulle det vara i Lissabon 1998 som motsvarade Chrystal Palace i London på Världsutställningen 1851 eller för den delen Eiffeltornet i Paris på Världsutställningen där1889?

Jag gick och jag gick på utställningen, men jag blev bara mer och mer förvirrad. Det var som om ingen nation, ingen organisation, inget företag ställde ut några faktiska materiella nyheter med höga imponansfaktorer. Själv blev jag inte bara besviken utan också förvirrad, och vartefter som dagen gick och jag med den började jag undra vad det egentligen var man ställde ut. Till sist fattade jag: man ställde ju ut sina varumärken, inte sina fantastiska varor.

Det var och är en märklig känsla att själva värdet av en exponering av ett varumärke kan vara högre än vad det är att visa upp varorna i sig. Men också det sägs ju ut av den lilla vers jag så ofta refererar till:

Människorna gick in i betydelsernas värld

där betydelserna härskade allena.

Det var en ensam och onödig värld,

en värld för människor.

Där slapp dom ta så mycket hänsyn,

där kunde dom hitta på allting själva.

Och, som sagt, detta märktes redan i Lissabon 1998. Men det krävdes en dag av besvikelse innan jag kom på det.   

Allt gott