Veckobrev 27
TÄNK ATT …
Hej,
Idag vill jag skriva om konvivialitet, smultron och ”Uppdrag Kunskap”. Brevet får börja med en bild av Mattias Christenson.
Den kommer från hans konstprojekt ”Bildrör” (2008). I det lyfte han fram spegelbilderna ”ME” och ”WE” utifrån en text jag hade skrivit. Här och nu får hans bild symbolisera den gemenskapsådra i ”Uppdrag Kunskap” som jag vill lyfta fram.
Den andra bakgrunden till dagens tema har att göra med att mitt skrivande idag varvas med aktivt trädgårdsarbete. Av ett tillsynes aggressivt slag: jag försöker att något så när befria trädgården från nässlor och skräppor. Skottkärrorna fylls snabbt med det som ska bort. Det ska ju bara undan och väck. Men vet du vad som kommer fram? Jo, en oändlighet av mogna smultron. Goda att ätas direkt men ännu godare om man unnar sig att först sätta dem på ett grässtrå. Och allra godast om man får ett sådant grässtrå i gåva eller själv ger bort det.
Därmed över till brevets tema. Boken ”Så fint att KUNSKAP finns!” och websiten ”Uppdrag Kunskap” är båda sprungna ur det oerhörda i att många tappat taget om kunskapens grundläggande funktion: att den kan förena människor. Låt oss hålla den fanan högt. Inte fastna i detaljer om att det verkar finnas fler troll än änglar, fler osanningar än sanningar, mer som är negativt än positivt. Och inte låta uppmärksamheten stanna kvar i det negativa när vi vill uttrycka något positivt. Så som vi exempelvis gör när vi säger antimobbning, antifascism, antirasism – varför nämna det negativa vid namn och därmed fortsatt rikta uppmärksamheten mot det när vi i själva verket vill något annat?
För dryga tio år sedan började jag leta efter ett positivt begrepp som skulle kunna utgöra en samlande utgångspunkt. Till sist hittade jag det: konvivialitet. Dessvärre ett ord som fortfarande inte slagit rot i svenskan men som väl finns som en självklarhet på franska och engelska. Det härstammar ur ”con” och ”vivere” och handlar om det glädjefyllda i att leva med varandra, inte trots varandra. Och göra det i fred, inte i krig, i glädje, inte i agg. Jag utvecklar det i ett gammalt blogginlägg från 2014 – läs gärna vidare där! Det är faktiskt fullt möjligt att öva sig i att bli mer konvivial i alla möjliga sammanhang, inte minst inom ”Uppdrag Kunskap”.
”Uppdrag kunskaps” djupaste funktion är att lyfta fram den gemensamma kunskapens betydelse för de mänskliga samspelen. När man djupdyker tillsammans utvecklas både uppdraget och dess konvivialitet.
Allt gott
